Att flytta frĂ„n Gambia 😭

Att flytta frĂ„n Gambia 😭

Att lÀmna Gambia: Jag Àlskade det, jag hatade det, och jag saknar det varje dag

 Om jag fick vĂ€lja, skulle vi fortfarande vara i Gambia Tror jag hmm eller jag vet inte.. Jag har Ă€lskat och hatat mitt liv dĂ€r – pĂ„ det dĂ€r mĂ€rkliga sĂ€ttet som bara livet pĂ„ en plats som bĂ„de utmanar och ger sĂ„ mycket kan fĂ„ en att kĂ€nna. Jag Ă€lskar vĂ€dret (Ă€ven om jag svurit över vĂ€rmen), jag Ă€lskar maten (trots att jag ibland var sĂ„ trött pĂ„ ris), och jag Ă€lskar mĂ€nniskorna. Men mest av allt Ă€lskade jag friheten. Friheten som jag hade och som mina barn hade. Att kunna springa ut barfota, leka med djur, och vara en del av ett community som var som en stor, brokig familj.

 Men det har Àr ocksÄ tufft LOL om ni har missat. Det Àr dyrt, Det Àr llixom inte dyrt pÄ det dÀr sÀttet att man kan jÀmföra en lunch kostar si och en liter mjölk kostar sÄ. det Àr dyrt pÄ ett annat sÀtt som typ inte gÄr att rÀkna. Det Àr exakt hela tiden nÄn eld som mÄste slÀckas nÄgot som mÄste lagas nÄgon som brutit benet. SÄ Àven om man skulle göra en budget sÄ skulle det a hÀnda nÄnting 30 minuter senare som skulle göra att det inte funkade.

Allt det dÀr som man redan vet som Àr trygghet med att bo Sverige ,Skola, sjukvÄrd försÀkringskassan...

Det Ă€r alltid nĂ„gon som behöver dig – pĂ„ ett sĂ€tt som jag inte ens förstod förrĂ€n jag lĂ€mnade. Det finns inga sociala skyddsnĂ€t dĂ€r. Ingen barnbidrag eller försĂ€kringskassa. Vi var varandras försĂ€kringskassa, och det Ă€r bĂ„de fantastiskt och utmattande.

För lika mycket som mÀnniskor lutat sig pÄ mig har jag lutat mig pÄ mÀnniskor

 Det fina med att bo i Gambia var att jag kunde luta mig pĂ„ mitt community nĂ€r saker blev för mycket. Men det kom ocksĂ„ med ett ansvar – att sjĂ€lv vara dĂ€r för andra. Och det Ă€r nĂ„got jag saknar. I Gambia var jag alltid en del av nĂ„got större, nĂ„got nĂ€ra och levande. Samtidigt Ă€r det skönt att slippa kĂ€nna pressen av att alltid behöva rĂ€cka till för allt och alla.  Att börja om i Babylon

 Jag Àr livrÀdd att kliva in i den hÀr nya vÀrlden.  Strukturerat och effektivt ett samhÀlle dÀr allt ska vara sÄ vÀlordnat. Och kanske Àr det för att jag har varit sÄ van vid ett helt annat sÀtt att leva, dÀr man verkligen behövde mÀnniskor runt sig pÄ ett mer direkt sÀtt.

 Jag tÀnker ofta pÄ boken Stacken av Annika Norlin (har ni inte lÀst den? Gör det!). Den handlar om rÀdslan och lÀngtan efter att vara del av ett samhÀlle och att bygga sitt "eget" Community helt utanför samhÀllets strukturer, men ocksÄ kÀnslan av att inte riktigt höra hemma. Och precis sÄ kÀnner jag mig just nu.

 Vad hÀnder nu?  Jag Anso och John letar lÀgenhet i samma i samma hus inte i samma omÄrde utan vi vill bo tillsammans! kanske kanske Àr det möjligt och nÀr den tanken landade lite hos mig Àr det endÄ som att jag kan se ett ljus med at vara i Sverige. Jag Àlskar deras barn och jag Àlskar att vara del av deras vardag. 

Även om Rio Ă€r lĂ„ngt bort sĂ„ kĂ€nns det mer rimligt att vara i Sverige nĂ€r hon gĂ„r skola i Frankrike... 

Tidigare har jag lixom inte ens kunnat se hur ett liv hÀr ens skulle kunna gÄ ihop pÄ ett rimligt sÀtt. Hur hinner man med hÀmta lÀmna aktiviteter osv..

Det kommer inte vara som i Gambia – och det behöver det inte vara. Men jag kommer fortsĂ€tta leva som jag alltid levt tillsammans med andra LEDORD att bygga gemenskap, att vĂ„ga lita pĂ„ andra, och att ge tillbaka.

Har ni lĂ€mnat en plats ni Ă€lskat? Hur gjorde ni för att börja om? BerĂ€tta – jag behöver all inspiration jag kan fĂ„!

Back to blog

1 comment

FörstĂ„r att det kĂ€nns splittrat. Skulle sjĂ€lv aldrig kunna bo i Sverige igen. Eller, inte som det var i allafall. Hade ocksĂ„ behövt tĂ€nka annorlunda, lĂ„ter som att ni har en plan i allafall. Älskade ocksĂ„ Stacken! En av förra Ă„rets bĂ€sta lĂ€supplevelser för mig. Tack för att du delar med dig.

Jenny Changala

Leave a comment