Att våga visa hästarna!
Barnen rider ca femgångar i veckan och vi spenderara timmar i stallet varje dag! just nu en stor del av mitt liv helt enkelt. Varje gång jag lägger upp bilder på barnen som rider eller på på hästar, får jag alltid kommentarer om hur smala hästarna är, det är djurplågeri att rida så undernärda hästar, tips om att en häst som är så smal kan närsomhelst kollapsa så personen ville bara upplysa om att det är LIVSFARLIGT för barnen att rida.
Jag tvekar inte på att det säkert är av omtanke!
MEN dom dömer vår verklighet utifrån sina egna normer och förväntningar. Dom som kommenterar gör det inte utifrån vår verklighet, där hästar lever på andra premisser än i Sverige. De gör det utifrån sin egen verklighet, där det finns en förväntan på att djur ska se ut och behandlas på ett visst sätt, och där avvikelse från det är fel fel fel
Vi är så vana att tro att vår västerländska standard är den universella sanningen, men vi måste förstå att djurhållning ser olika ut beroende på plats och kultur. Hästarna här i Gambia är annorlunda, ja, de ser inte ut som de gör i Sverige. Men det betyder inte att de är mindre älskade eller omhändertagna. Bara för att något ser annorlunda ut, betyder det inte att det är fel.
reflektion
Det här gäller inte bara hästarna. Detär också intressant att reflektera kring husdjur generellt. I Sverige tycker vi att det är helt normalt att ha en hund i koppel, eller att katter ska bo inomhus. Men för mina barn, har genuint undrat varför en hund vilja gå i koppel? Det är bara olika synsätt, olika sätt att relatera till den kulturen vi lever i. Men återigen finns det en tendens att tro att det västerländska sättet är det rätta och att andra sätt att leva är konstiga eller fel.
Underbara Bell Hooks har skrivit mycket om “The White Gaze” Vita människor ser andra kulturer och svarta människor genom sina egna normer och värderingar, ofta utan att inse att de upprätthåller maktstrukturer som marginaliserar och förminskar andra sätt att leva. Detta leder till att vita västerländska perspektiv ses som det normala och därför blir överlägset, samtidigt som andra kulturer framställs som underlägsna eller “i behov av förbättring”.
Vill bara säga att det är bra att ifrågasätta sin egna värderingar och att lixom inte se dom som sanningar. Det finns olika sätt att relatera till djur, och det är viktigt att respektera dessa skillnader utan att döma eller anta att vårt sätt alltid är det bästa.
Samtidigt skrev en kompis i Sverige att hon lagt upp på instagram när hon ridit utan hjälm och det hade tagit hus i helvete så det verkar ju otroligt känsligt inom hästvärlden överlag!
Puss och Kram kan inte tipsa nog om Bell Hooks och Frantz Fanon!
3 comments
Du har ju alltid ett så bra perspektiv på saker, är nog väldigt nyttigt för oss alla att reflektera över våra normer och var de kommer ifrån. Kan inte någon antropolog eller nåt göra en studie på “djurcommunities”? Jag har en nära anhörig som är hundintresserad och “hundvärlden” verkar helt fanatisk… det är så otroligt starka åsikter om hur hundar ska tränas, avlas, olika raser etc. Svenska “hästvärlden” verkar ju likadan! Varför har man så mycket åsikter om hur andra gör och varför blir folk som maniska i sociala medier och ska peppra en med åsikter ingen bett om?
Kloka tankar – tack för det! Fick tänka till lite själv också gällande det här…
Ja, hästvärlden är speciell i västvärlden eller i vita-norm-världen kanske snarare. Och jag drar mig för att prata om min syn på hästar med hästfolk här i Sverige. Exempelvis vilka summor man pratar om och fokuserar på det egna mänskliga jaget istället för att se från djurets behov och varelse. Hästar i ridskolor exempelvis… år ut och år in. Bra att lära sig rida, absolut! Men man måste väl kunna göra det på något annat vis där hästarna också får ett mer värdigt liv? Eller varför talar man ens om ett ”värdigt” liv?! Ett HÄRLIGT liv ska det vara.
Och försäljning av hästar när ”man” vill ha något annat i sin ridsport. Eeeh…? Hästar är flockdjur i DNA-t. De slits mellan sina ”flockar” (har de tur så har de iaf EN hästkompisar vilket är lag på att de måste ha tack å lov) och säljs hit och dit för att människan behöver något annat… vansinne!
Hundar i koppel… ja, det är ju en annan diskussion. Jag är för koppeltvånget under 1/3-20/8 här i Sverige då det har en stor påverkan på alla nyfödda vilda djur som bits eller stressas ihjäl om hunden får tag på dem. Och vi har format vårt samhälle här att hundar ska vara kopplade. Och det strider mot deras natur. Och det är en säkerhetsåtgärd både för andra djur och för dem själva. Allt i ett. Skulle vi ha Luna lös var vi än var här så skulle hon varit ihjälkörd för längesen för det är så vi har format vårt samhälle med trafik och bebyggelse. Och hon blir ett litet monster när hon möter andra hundar i koppel, men inte utan. Allt samtidigt… Åh som jag skulle vilja ha henne lös och tillsammans i en flock med andra hundar och andra djur! Hon och Pontus & Evas höns har fått en speciell relation där de springer mot varandra så fort de ser varann… Luna kan sitta å titta på dem lääänge. Ena tuppen galer när vi kommer och då springer alla hönsen ut från hönshuset för att hälsa. (Höns som springer är ju sjukt humoristiska!) Och när hönsen plötsligt var utanför stängslet så ville inte Luna gå dit alls… lite betryggande ändå för denna hönsrädda matten hon har. Min farhåga har varit att hon skulle försöka ta en höna om hon fick chansen, nu tror jag inte riktigt det längre – iallafall inte när det är flera på samma ställe.
Sidospår…
Men ja, hur vi formar vår människovärld har så stor betydelse för interaktionen med andra djur och den makten vi har/tar över dem är märkligt.
Jag är tacksam för vår kattlucka så att våra katter får komma och gå som de vill. Och samtidigt är jag sjukt tacksam för lagen om kastrering på utekatter här i Sverige. Har en person här i bygden som hade 30 katter i våras, 15 kvar i somras (de andra sköts) och när jag fasade över dessa 15 katter som personen inte rår med att ta hand om så sa hen ”du får några om du vill? Om du kan fånga dem” – mitt hjärta brast… långhåriga med stora tover. Och skulle jag ta hem någon så finns det god risk att nån eller båda våra katter drar av ren protest.
Det är klurigt det där med sällskapsdjur… Hjärtat kan säga en sak men omständigheterna och samhället något annat.
Bra reflektion! Jag är genuint intresserad av hur hästhållningen är i Gambia! Hade ni häst i Sverige med och kan jämföra? Mina hästar är både oskodda och oborstade och går ute nästan jämnt. Dessutom rids de extremt sällan. Om folk stör sig på det ? Jajjemän. Hästfolk i Sverige har åsikter om allt om jag får generalisera.