I would rather be crazyđ
 "Vad ni Àn gör, hÄll barnen utanför."
Â
"Blanda inte in barnen." Det dĂ€r ekot som aldrig riktigt lĂ€mnar mig. Barnen ska inte pĂ„verkas av vĂ„r situation. HĂ„ll barnen utanför. Men hur i helvete gör man det nĂ€r jag stod ensam kvar med dem. Efter mĂ„nader av kaos? För det var ju inte bara den dĂ€r mĂ„ndagen. Det flera mĂ„nader  av brĂ„k, kanske Ă„r â vad vet jag. Det va lögner, ilska, pengar, nĂ€tter av detektivarbete, meddelanden fyllda med brĂ„k, sena jobbnĂ€tter och en nyöppnad restaurang.
Hela tiden kĂ€nde jag att jag höll pĂ„ att förlora greppet om verkligheten. Jag trodde jag var galen, som om saker som sas kunde vara nĂ„got helt annat. Som att min verklighetsuppfattning inte stĂ€mde med resten av vĂ€rlden. Jag trodde inte att jag kunde lita pĂ„ vad som sades, eller ens pĂ„ vad jag sjĂ€lv uppfattade. Jag litade inte pĂ„ mig sjĂ€lv. Det var som om alla situationer bara snurrade förbi mig, och jag visste inte lĂ€ngre vad som var sant eller hur jag egentligen kĂ€nde. Det var mĂ„nader av tvivel pĂ„ mig sjĂ€lv, av att inte lita pĂ„ mina egna kĂ€nslor.Â
 Och sen kom den dĂ€r mĂ„ndagen. Dagen nĂ€r han flyttade ut, och allt som byggts upp under mĂ„nader föll samman pĂ„ ett ögonblick. Hur kunde det sluta sĂ„hĂ€r.Â
Jag började spela in allt. Telefonen gick varm. Timmar av brĂ„k för att senare analyseras. "Jag Ă€r inte galen, jag Ă€r inte galen," upprepade jag till mig sjĂ€lv. Anso, Nnacee, Lessong, Cassandra timmar av att ni lyssnade. Fan vad jag tjatade Ă€ltade Ă„terspeglade samtal för er.Â
En varm kvĂ€ll, tvĂ„ mĂ„nader efter separationen, tappade jag telefonen i poolen â *plupp* â och den gick inte att starta igen. Inget iCloud, ingen backup. Det var som ett tecken pĂ„ att alla de dĂ€r timmarna aldrig skulle höras igen. Det skulle inte lĂ€ngre vara nĂ„gons sanning, och jag insĂ„g att jag inte behövde nĂ„gra bevis för att fĂ„ kĂ€nna som jag gjorde. För vad som sas var inte lĂ€ngre viktigt. Det hade varit kaos, vi hade bĂ„da varit vidriga.
 Jag hÀmtade barnen frÄn skolan och försökte tÀnka pÄ hur jag skulle förklara. Vad skulle jag sÀga? Vad kunde de ta in? Vad behövde de veta? Hur skulle jag hÄlla dem utanför? Blanda inte in barnen.Hur gör man det nÀr man stÄr ensam kvar? NÀr jag var sÄ arg, sÄ fruktansvÀrt arg, och ÀndÄ var tvungen att hÄlla ihop men ocksÄ hÀmta lÀmna natta tvÀtta handla och allt det dÀr.
Barnen Ă€r ju livet, livet Ă€r ju barnen sĂ„ hur skiljer jag pĂ„ det?Â
NĂ€r jag hade lĂ€mnat pĂ„ skolan skrek sjöng jag  till Lemonade tack Beyonce för allt du gjort för migâ€ïž
 Ester Perel âstate of affairsâ Rethink infidelity đ vilken book!Â
Â
3 comments
đâ€ïž
KÀnner kÀnslor nÀr jag lÀser⊠in i sjÀlen. Uppskattar ditt delande. Skrik-sÄngen Àr fantastisk.
Kramar
Heja heja dig đ«¶đŸ Ălskar sjĂ€lv att lyssna pĂ„ Lemonade album med vĂ„r Queen Beyonce vid breakup eller nĂ€r man behöver en push. Kram