Jealous or Crazy?

I would rather be crazy😌

 "Vad ni än gör, håll barnen utanför."

"Blanda inte in barnen." Det där ekot som aldrig riktigt lämnar mig. Barnen ska inte påverkas av vår situation. Håll barnen utanför. Men hur i helvete gör man det när jag stod ensam kvar med dem. Efter månader av kaos? För det var ju inte bara den där måndagen. Det flera månader  av bråk, kanske år – vad vet jag. Det va lögner, ilska, pengar, nätter av detektivarbete, meddelanden fyllda med bråk, sena jobbnätter och en nyöppnad restaurang.

Hela tiden kände jag att jag höll på att förlora greppet om verkligheten. Jag trodde jag var galen, som om saker som sas kunde vara något helt annat. Som att min verklighetsuppfattning inte stämde med resten av världen. Jag trodde inte att jag kunde lita på vad som sades, eller ens på vad jag själv uppfattade. Jag litade inte på mig själv. Det var som om alla situationer bara snurrade förbi mig, och jag visste inte längre vad som var sant eller hur jag egentligen kände. Det var månader av tvivel på mig själv, av att inte lita på mina egna känslor. 

 Och sen kom den där måndagen. Dagen när han flyttade ut, och allt som byggts upp under månader föll samman på ett ögonblick. Hur kunde det sluta såhär. 

Jag började spela in allt. Telefonen gick varm. Timmar av bråk för att senare analyseras. "Jag är inte galen, jag är inte galen," upprepade jag till mig själv. Anso, Nnacee, Lessong, Cassandra timmar av att ni lyssnade. Fan vad jag tjatade ältade återspeglade samtal för er. 

En varm kväll, två månader efter separationen, tappade jag telefonen i poolen – *plupp* – och den gick inte att starta igen. Inget iCloud, ingen backup. Det var som ett tecken på att alla de där timmarna aldrig skulle höras igen. Det skulle inte längre vara någons sanning, och jag insåg att jag inte behövde några bevis för att få känna som jag gjorde. För vad som sas var inte längre viktigt. Det hade varit kaos, vi hade båda varit vidriga.

 Jag hämtade barnen från skolan och försökte tänka på hur jag skulle förklara. Vad skulle jag säga? Vad kunde de ta in? Vad behövde de veta? Hur skulle jag hålla dem utanför? Blanda inte in barnen.Hur gör man det när man står ensam kvar? När jag var så arg, så fruktansvärt arg, och ändå var tvungen att hålla ihop men också hämta lämna natta tvätta handla och allt det där.

Barnen är ju livet, livet är ju barnen så hur skiljer jag på det? 

När jag hade lämnat på skolan skrek sjöng jag  till Lemonade tack Beyonce för allt du gjort för mig❤️

 Ester Perel ”state of affairs” Rethink infidelity 😭 vilken book!