Hej från skrädderiet!
Det bästa med att jobba här, med våra skräddare i Gambia, är hur mycket jag har lärt mig – och fortsätter att lära mig. Inte bara om produktion och hantverk, utan också om ett helt annat sätt att se på världen. Det är så många perspektiv som skiljer sig så mycket från mitt sätt att förhålla mig till saker, ett sånt är storlekar.
Ett särskilt minne som fastnat hos mig är när vi diskuterade bebiskläder. Vi skulle göra byxor för en bebis på 74/80 cm, och jag försökte förklara att det finns standardmått för midjan baserat på längden. Mansour, en av skräddarna, tittade på mig och frågade: "Har du någonsin sett en bebis? Hur kan du veta hur stor midjan är bara utifrån längden?"
Det är som att vi i västvärlden är fullständigt besatta av storlekar. Alla vet sin storlek – det är nästan som ett personnummer. Skostorlek 39, klädstorlek 42... Det känns nästan bisarrt när man tänker på det – att vi förhåller oss till vår egen kropp utifrån en siffra. Kroppen är ju kroppen, men ändå ska vi tvinga in oss i dessa storlekskategorier, som om det vore helt naturligt att alla bebisar på 74 cm har exakt samma midjemått.
Och varför? Jo, för att det ska vara lättare att massproducera kläder så snabbt och billigt som möjligt. Standardmått finns inte för att passa våra kroppar, utan för att göra det enklare för fabriker att spotta ut plagg. Så här står vi, och försöker anpassa våra unika kroppar efter en storlekstabell skapad för att klä massorna. Logiskt, eller hur?
Vi ä besatta vi i Sverige är av att passa in människor i standardmått. Vi följer tabeller, kurvor och riktlinjer för hur stor en viss kropp "borde" vara. Här i Gambia är det mycket mer avslappnat – det handlar om att hålla upp ett plagg, titta på det och avgöra om det ser ut att passa.
Här är det dock mycket vanligare att få kläder uppsydda efter sin egen kropp, utan att förlita sig på standardmått. Det finns ingen strikt mall att följa, och på något sätt känns det som ett mycket friare sätt att förhålla sig både till kläder och till sin kropp. Jag frågade min vän Ida om hennes skostorlek, och hon svarade "36-39, beroende på vilken typ av sko det är". Det säger ganska mycket om skillnaden – kläderna anpassar sig efter människan, inte tvärtom.
ok bara lite tankar tack för att du läst 😩❤️
/ Joanna
---
Hur känns det här?
3 comments
Håller med hur skevt det är när man börjar tänka på det med storlekar. Och också hur mycket det är i västvärlden som vi bara gör för att det ”ska va så” eller det ”är rätt” men när man får andra perspektiv inser att det är bara påhitt och absolut inte alltid det bästa..
Sant! Tänker ofta på detta! Köper fortfarande för stora skor för jag tror att mina fötter fortf växer haha. Men kroppen ändras ju genom livet. Och df så bra med för stort och eller strechigt.
Men ja helt sjukt! Jag provade jeans här om dagen och en 42a va lite för stora i benen och nästa 42a (annan modell) kunde jag inte ens knäppa. Konstigt att vi har skeva kroppsideal i vårt samhälle liksom