Jag är tillbaka i Gambia och för första gången på länge producerar vi inte i Jersey utan i wax print . Vid första anblick kan de kännas som en hyllning till afrikansk kreativitet, men deras ursprung och resa berättar en ganska problematisk historia om kolonialism, global handel och kulturell appropriering. En viktig del av denna berättelse utspelar sig under andra världskriget, när afrikanska soldater spelade en avgörande roll i att introducera dessa tyger till kontinenten.
Min morfar tjänstgjorde i andra världskriget jag fick veta det sol det mest självklara någons sin för något år sedan. Min faster sa bara ja han va ju soldat i kriget jag ba vilket krig?
Wax print har sitt ursprung i Indonesien, där använde batik metoden. Men som kapitalism fungerar började holländska kolonisatörer industrialisera batik och massproducera den för export. När de inte lyckades konkurrera med den lokala marknaden i Asien, vände de sig istället till sina kolonier i Afrika. Där introducerades de vaxtryckta tygerna som en handelsvara, och företag som holländska Vlisco började dominera produktionen.
Under andra världskriget rekryterades många afrikanska soldater för att kämpa i de europeiska kolonialmakternas arméer. Dessa soldater kom i kontakt med wax print under sin tid i Asien eller via brittiska och holländska handelsvägar. Tygerna sågs som exotiska och moderna, och soldaterna tog ofta med sig dem hem som presenter och souvenirer. När de återvände till sina hemorter blev wax print en statussymbol – ett sätt att visa sin internationella erfarenhet och koppling till den globala världen.
Efter kriget ökade efterfrågan på wax print i Afrika dramatiskt. Europeiska tyg producenter börjad dansant vinna marknad genom att skapa mönster inspirerade av afrikanska berättelser och traditioner. Men produktionen och vinsterna förblev inom Europa. Holländsk wax print ses fortfarande som något exklusivt.
Å ena sidan producerades tygerna i Europa och såldes i Afrika som en kolonial handelsvara. Å andra sidan blev de snabbt anpassade och fyllda med afrikanska berättelser, namn och betydelser. Trots detta fortsatte europeiska företag som Vlisco att kontrollera marknaden och göra enorma vinster, medan lokala textilindustrier i Afrika kämpade för att överleva.
Det är också intressant att reflektera över mönstren – de var ofta designade i Europa men inspirerade av vad europeiska designers uppfattade som “afrikanska” teman. Vem äger då dessa berättelser? Är det kulturell appropriering, eller är det ett exempel på hur afrikanska konsumenter har tagit något kolonialt och omvandlat det till sitt eget?
Idag används wax print som en symbol för afrikansk stolthet och identitet. Men det känns riktigt svårt att inte se till den från kolonialismen är svårt aLokala producenter har börjat återta marknaden, men konkurrensen från billigare kopior från Kina och etablerade europeiska företag är hård.
För många är wax print en symbol för motstånd ett sätt att ta tillbaka makten över berättelsen. De tyger som en gång representerade kolonial handel och exploatering har blivit en del av afrikansk identitet och kultur. Men frågan om ägande och representation kvarstår.
Wax print är både en påminnelse om kolonialismens globala handelsvägar och ett bevis på afrikansk kreativitet och motståndskraft. När vi ser eller bär dessa tyger bör vi också bära med oss deras historia – en historia som innefattar kolonial exploatering, afrikanska soldaters globala rörelse och en lokal anpassning som gjort dem till något mycket mer än bara ett tyg.
2 comments
Så intressant✨️
Men wow, detta visste jag inte. Vad intressant och fint!