Inget spel två er senare🙄

Att kämpa på och inte riktigt våga göra skaer som är på riktigt.

Så, jag började jobba på ett brädspel för ganska exakt två år sedan. Tanken va att det skulle vara en enkel twist på *Den försvunna diamanten*. Liksom samma idé, fast nu skulle man återföra diamanten till Afrika istället för att ta ut den. Lät ju rätt enkelt, eller hur?

Men ju mer jag jobbade på spelet, desto större blev det. Kan ni förstå den känslan? Från början var det såhär: "Ja men jag gör det här, lätt!" Inget knas vi gör exakt samma version som Diamant spelet men tvärt om. Men varje detalj jag grävde utforskade i väckte fler och fler frågor. “Vad är egentligen det verkliga värdet i en diamant?” Det handlar ju egentligen inte bara om en sten, utan om så mycket mer. Alla dessa artefakter och skatter som finns på ställen där de inte hör hemma.

Va det ens artefakter ofta är det ju levande objekt som används inom kulturen. 

Vart skulle det återföras till ett Museum fast på den Afrikanska kontinenten. Är Museum verkligen anti kolonialt är är museim i sig koliniala byggnader.

Min kompis Nnacee påminde mig om något Audre Lorde skrivit

"The masters tools will never dismantle the masters house"

Och det va ju just det som skavde. Att använda samma förtryckarsystem för påtala vad som gjorts fel kanske inte leder till nån förändring över huvudtaget. Kanske krävs en total vändning istället för att försöka ställa saker till rätta med exakt samma system som uppehåller dom.

Jag spelade in några poddavsnitt där jag pratade med människor jag gärna ville få deras input och ju fler jag pratade med dess då större blev det, Så tillslut blev det ingentin..

Men jag är redo nu jag vill göra det där spelet kanske kommer inte den första versionen vara allt det ag vill att den ska vara men låt mig börja nånstans.